Det verkliga livet

ja asså seriöst jag har inte orkat skriva på bloggen nu på ett bra tag. Eller iaf har jag inte orkat skriva ett ordentligt inlägg. Alltid när jag sitter på bussen eller bara sitter för mig själv så filosoferar jag. Oftast så tänker jag på nått intresant ett tag och sedan tänker jag "det här ska jag skriva på min blogg sen" men nej så blev det inte riktigt. När jag väl kommer hem mins jag inte ett skit. Jag har seriöst världens sämsta minne känns det som. Men nu känns det tyvärr som om sommaren och det roliga är över. Den här sommaren har varit den bästa någonsin och jag tror inte att det kommer komma någon bättre. Dom jag lärt känna och det jag har varit med om är helt otroligt. Jag verkligen älskar EF!! Dom har sina för och nackdelar men jag verkligen älskar att dom finns. Utan dom hade jag inte lärt känna allt underbart folk (som emilia säger :P höhö) eller upplevt allt jag gjort. Det bästa är att jag gjort det utan föräldrar. Jag har bara kunnat gå ut och haft skitroligt utan en gnagande tanke som vill ringa till mamma och berätta att jag inte är död. Jag vill bara gå tillbaka till den tiden jag verkligen ÄLSKADE den månaden. Hela den tiden var som att sväva på moln och jag nöp mig själv flera ggr för att se om det verkligen var sant allt jag hade varit med om. Efter flertal nypningar och ett par veckor förstod jag dock att alting var på väg att ta slut. Att jag skulle hem till det lilla deprimerande sverige och sitta på mitt rum framför datorn och inte göra någonting. Och det är precis det jag gör också känns det som. Jag vill ha ett liv ett sånt som jag levde i USA. Massa vänner alltid nått att göra, man behövde aldrig oroa sig över vad man skulle göra nästa dag. Det var bara att ta på sig sitt glada humör och gå till plugget. Men nu då ska man försöka ta sig upp och gå till bussen som går vid kl 7!!! Sen ska jag plugga och se glad ut men bakom lendet finns denna gång en plågad min. Efter tortyren åker jag dock hem och gör det gammla vanliga sitter framför datan och geekar mig. Men jag vill inte vara den personen jag verkligen HATAR det. Att jag inte bara kan vara normal som alla andra och ha mina kompisar som jag kan gå ut på stan med och göra nått varje dag. Inte behöva bekymra sig över någonting alls. Man vet att man alltid har nån där somkan ställa upp för en och som kan komma och trösta en om det skulle behövas. Jag saknar det så oerhört! Och det blir inte bättre av att jag ska börja nian. Inget nytt folk inget nytt alls. Allt är som vanligt. Alla har sina vänner redan och sen kommer jag. Lilla jag. Jag hade bara velat börja på nytt där ingen kände mig och jag kunde vara mig själv. För nu känns det som om jag verkligen vet vem jag är och att jag kan älska den jag är! Det är så skönt att veta vart man har sig själv nu gäller det bara att hitta dom man kan ha runt omkring sig.
De vänner jag fick i USA är verkligen de bästa. Jag älskar dom för allt dom är!! <3 jag förstår inte hur jag kunnat leva utan dom och hur jag ska kunna vänta tills nästa gång vi ses. Trots att vi bara känt varandra i mer än en månda så känns det som om vi har känt varandra hela min livstid. Ni är verkligen underbara och ändra er ALDRIG!!! Idag snackade jag med en av de små vännerna från usa. ÅMG vad det var härligt. Jag tycker inte om msn där man bara skriver jag vill veta hur folk reagerar till vad jag säger. Även om man inte ser varandra i telefon är det skönt och höra den andras röst! Vi snackade på och till slut var hon tvungen att TRÄNA den lilla muppen som alltid ska vara så nyttig medan jag sitter hemma och tjockar mig. Jag tittar iaf på hur länge vi har snackat och 1 h 41 min. Det kändes som 45 min högst! Undra vart det hade lät om hon inte hade varit tvungen att gå. Jag fick iaf skavsår i örat av min telefon stackars mig!! <3
Nu ska jag bara skaffa mig ett liv!!!! Wich me good luck!!! =)

Till vad jag har gjort idag då!!! Känns så underbart att jag gjorde nått idag! Träffade nattis som skulle dra runt mig lite på stan. Även om att gå lite på stan inte känns som en så stor och viktig sak så är det de för mig. Jag kommer äntligen ut från mitt fängelse och får se vad det är för väder ute. Jag får vara social med folk och prata vilket jag ÄLSKAR. Det är så roligt att bara sitta o prata och ha skitroligt! Det var jätteroligt och det är verkligen sånt jag har längtat efter =) Känner mig lite halvgeek och emo nu som deppar men inget sånt NO EMO hehe inte för att jag vart det då men iaf. Tack för att du orkade med mig och hoppas att du gör det igen :D

Men inte att glömma mina gammla vänner, alltid bra att ha you know who you are ;) Men med de gammla vännerna känns det som om jag har tappat gräppet. Vi gör ingenting vi har inte längre nått att prata om. Det känns så deprimerande :(.

Men ett sista ord till någon som orkat läsa igenom detta überlånga inlägg PEACE and LOVE to the world. Sprid glädje och var positiv love youre self! <3<3<3<3